så länge som skolmaten inte mättar och attraherar.

Jag menar inte att det okej att servera sockerrika mellanmål som läsk, godis och annat jox, men så länge man inte satsar på mat och kvalitet kompenserar de unga måltiden med energirika kickar.

Vi behöver omprioritera den offentliga måltiden och uppmana politikerna att satsa på mat och kvalitet, inte storskaligt och centralstyrt. Ett bra exempel kunde vara att arbeta med projekt, "Operation skolmats" framgångsrika koncept, en grönsaksbuffé.

När barn och unga får fritt välja mellan ett rikt utbud av grönsaker, rotfrukter, baljväxter och färskt bröd, äter dom sig mätta på vitaminer, mineraler och fibrer. Dyrt är det inte, men däremot färgrikt, lockande, doftande och intressant. Då först kanske vi inte behöver läskautomater....?

Detta är vardagsmat för många, en norm bland folket har jag märkt. Smaksatt yoghurt, 2 dl motsvarar 8 sockerbitar. Innehåller inte ett spår av äkta banan.

• Pastöriserad mjölk
• Socker
• Förtjockningsmedel (modifierad potatisstärkelse, guarnkärnmjöl)
• Aromer (vanilj, vanillin)
• Surhetsreglerande medel
• Syrningskultur
• D-vitamin

Många startar sin dag med detta kanske "kryddat med" sockrade flingor och söt dryck, saft, o´boy...Eller som mellanmål, en chock för blodsockerkurvan.

Det finns ett alternativ som borde vara en självklarhet bland daghem, för föräldrar o.s.v. Man kan medvetet trappa ner på sockret genom att välja äkta vara. Ett gott råd att börja med för att avvänja den höga sockertröskeln är att blanda hälften smaksatt med hälften äkta vara. Efter en tid kan man helt lämna det söta, när munnen vant sig vid den läckra syrliga smaken (som måste tränas).

Detta är den medvetna (marthan eller) matkonsumentens val:

• Pastöriserad ekologisk mjölk
• Syrningskultur
• Ekologisk banan, eller bär från skogen                                                                        
  

                                                                                                                                                                                                                                                                       

Ledig tillsammans med familjen, det blir många måltider hemma, på stranden och på resan.

Jag vet, barn är krångliga med mat, ibland mer ibland mindre. Det kan var en enorm påfrestning. Jag lever just nu med två matkrånglare i min vardag (3 och 6 år), vilken prövning för en matfreak som jag !

Förr i tiden då jag inte levde med barn kunde jag leva på grekisk sallad och bröd, lite god plockmat, grilla på kvällen, ta de hela lite slappt och semestrigt. Nu är det annat. För att mina barn skall må bra, inte bli trötta och griniga behövs måltider med jämna mellanrum. Det är en svår konst att hålla humöret uppe när allt vi serverar möts med bläää - protester!

Jag lät barnen lista upp (jag skrev) vad de vill äta för mat, det blev lite lättare, ett bra tips att göra oavsett semster eller vardag. Från listan får man själv lite idéer för vad som ska handlas och lagas. Däremot är barnmatsmenyn betydligt snävare när man är på resa - var man än åker omkring möts vi av köttbullar, korv och pommes, pizza och så köttbullar igen.

Gör det enkelt, ät det som är inne nu:

- steka, grilla, röka, grava fisk (jag kallar det för fiskpinnar - så äter min 3 åring!!)

- lägg i ugnen eller i lergrytan grytbitar av kött och rotsaker, slå på vittvin. Låt badda på medan ni är på stranden så är middagen klar sen. Jätte gott med lingonsylt. Lite robust men behändigt

- omelett

- nypotatis med smör

- nyskördade grönsaker, råa eller kokta, lägg fram och frossa, plocka av.

Listan får jag fortsätta på annan gång. Kanske du kan hjälpa att fylla på!?

 

"I wish for everyone to help create a strong, sustainable movement to educate every child about food, inspire families to cook again and empower people everywhere to fight obesity"

Skulle någon kommun i Finland våga skapa en restaurang av sin skolmatsal? Kommunen eller staden kunde ge givna ekonomiska ramar åt en kunnig entreprenör som samtidigt kunde erbjuda andra matgäster möjlighet att äta i restaurangen och betala fullt pris för maten. Statusen och anseendet på måltiden skulle avsevärt höjas och fler arbetstillfällen skulle skapas. Läs om Mika Ilvoranta i Molpe i senaste numret av Martha (3/2010).

Några tankar om varför det ser ut som det gör vad gäller offentliga måltider:

• De som fattar beslut i kommunen eller staden, politikerna saknar ofta kunskap om mat. De ”köper” lätt industrins matkalkyler och går gärna med i stora upphandlingar. Många, speciellt mindre kommuner saknar helt kostchefer.
• Visionen om god och näringsriktig mat blir lätt tomma ord på papper. Offentlig måltid borde utarbetas utgående från devisen ”att skapa matglada barn / kunder / matgäster”. De som äter, barnen är världens viktigaste gäster – samhällets viktigaste kapital den växande generationen. Hur matfostrar samhället dem?
• Den offentliga måltiden har betydelse för näringsintaget. Den bör fylla en tredjedel av dagens behov för skolelever, 2/3 för många barn inom dagvården och 3/3 för äldre personer inom äldreomsorgen. Med kvalitativ kost hålls gästen frisk. Den bidrar till en sund utveckling och kan till och med förbättra inlärningsförmågan.
• En välförsedd grönsaksbuffé borde införas i varje kommun och stad. Våra och andras försök med en fri och valbar grönsaksbuffé visar att gästen äter mera av denna och fyller faktiskt tallriken väl med förmånliga rotfrukter, baljväxter, bröd etc. Då sjunker konsumtionen av den dyra (!) industritillverkade maten.
• Yrkeskåren behöver stöd och fortbildning. Kökspersonalen behöver inspireras till att skapa läcker grönsaksbuffé. Offentliga kök är ofta kvinnodominerade och få i personalen kan hävda sin status och kompetens.
• Ett forum för kökspersonal, tjänstemän och beslutsfattare borde skapas, där gemensamma målet är kvalitet på maten och riktlinjer för hur man tillsammans uppnår det.

Dom får oss att glömma att man kan

• Smaksätta yoghurten själv, naturell (ekologisk) yoghurt en ren, enkel och fin produkt. Smaksatta yoghurtar spränger våra butikshyllor. De innehåller massor av socker (2 dl - 8 sockerbitar) eller sötningsmedel och aromer.
• Göra matlagningsgrädde själv. Man tar gräddmjölk istället = vispgrädde och blandar ut med hälften mjölk
• Strunta i översockrade frukostflingor och blanda själv hackade nötter, frön och havre- råg- eller speltflingor. Rosta dem i ugnen om du vill.
• Dricka ett glas surmjölk varje dag och strunta i små plastflaskor med undergörande ”Aktiverande” magmedicin
• Reda av såser med stärkelse eller mjöl utblandat i lite kallt vatten. Man måste inte köpa dyrt redningsmjöl (bara att hälla i) med tillsatsämnen i.
• Dricka kaffe och te i vardagen utan kex (kolla utbud och innehåll i butiken!!!) eller då istället ta vettiga osockrade fullkornsskorpor, riskakor eller smörgås. Kex är lördag och kalas!

Detta är skolmat.  Köttfärssås.
Inte tillredd i skolans eget kök utan lagad i centralkök, hälld i en GN-form och transporterad till skolans kök, där personalen förser över det i en gryta och värmer och smaksätter maträtten. Billigt, effektivt, men definitivt inte tilltalande och smakligt. Jag vet att personalen i köket gärna skulle vilja jobba med råvaror och inte denna smörja. Personalen finns ju ändå där och måste ta emot den (halv)färdiga maten.

Tänk att det är så här långt avvecklingen av den offentliga måltiden har gått!

Vi skall inte förundra oss när vi läser insändare i Hbl av elever som anser att maten är under all kritik. Jag tycker själv att bilden stämmer överens med beskrivningen i elevernas text......

En härlig kille, en kock vid namn Peter (riktig martha - fast han inte vet om det ännu!) som har tagit upp kampen mot matindustrin. Kolla här hans sida! Leder med klar majoritet. Förlusten i 20-tal fall förklarade han med att han lagade för lite mat. Förmånliga råvaror som rotsaker kan man ha råd att laga mindre mängder av.

En intervju med honom kan man höra på Arenan, i det fenomenala programmet; "Smältpunkt". Kolla själv här !

Nu har vi på svenska i Finland tillgång till en handbok i "sapere" eller smakskola. Den kan man som förälder, lärare, klubbledare, dagispersonal etc. använda sig av för att lära sig själv tillsammans med barnen mer om mat och kvalitet! Tillsammans kan man bli en mera medveten konsument och fördomsfritt börja använda ett brett utbud av råvaror.

Ni minns väl (?) att man, upp till 20 gånger måste smakträna innan man tycker om någonting. Vissa saker behöver människan ingen träning alls i, nämligen sött och söta livsmedel. Denna förmåga har vi fått med med oss "gratis" sedan födseln, tack vare den söta näringsrika modersmjölken. Därför matar matindustrin oss med sockrade livsmedel, det är så lättsålt!

Med glädje vill jag sprida denna goda handbok som man kan ladda ner (pdf) härifrån:
"sinnrikt i matvärlden - guide för klubbledaren" Värt att prova!

Har du hört talas om ”köttklister”? Det är ett preparat bestående av fibrinogen och trombin. När dessa två beståndsdelar reagerar med kollagen som finns i kött levrar det sig och ”klistrar ihop” köttbitarna. Av myndigheterna regleras detta idag som tillsatsämne fast i framtiden kommer det att lyda under gruppen ”enzymer”.

Det finns inga dokumenterade hälsorisker med preparatet. Däremot har många kritiska röster höjts mot upplevelsen av att missleda konsumenterna. Så långt har man kommit i ställningstagande inför detta att man inte får servera hoplimmat kött på restaurang. Det måste alltid säljas som förpackat till konsumenten som kan läsa om tillsatsämnet i ingrediensförteckningen.

Jag ställer mig i raden av kritiska konsumenter och säger, nej tack! Det är ju onekligen en intressant enzym som kan åstadkomma detta, hockuspockus 2 bitar blir 1! Fast och andra sidan vi har ju vant oss vid att äta nermalet kött av annars ovälkomna bitar - korv.....